Jag har en blogg, slår det mig återigen. Jag borde börja skriva någonting igen var tanken som slog mig innan. Jag har precis läst Liftarens Guide till Galaxen igen och antar därför att den boken kommer att färga av sig på mitt språk lite. Jag har även köpt en ny dator. Jag önskar att den innehöll Liftarens Guide... också men jag får hålla till godo med massa annan kapacitet som gjorde att den kostade multum. Ingen Apple denna gång utan det fick bli en PC. I am done med det där äppelföretaget alltså. Vilken smörja. Så lätt lurar ni mig inte; ni hade mig nästan men nu är jag för evigt bortom ert räckhåll. Såvida inte denna datorn börjar krångla något fruktansvärt dock. En ska aldrig säga aldrig. Jag kommer inte att klara av att börja skriva en istället för man så det får vara bra sådär. Hädanefter blir det man som könsneutralt pronomen. Hen däremot är ett ord som kan komma till god användning emellanåt så det får följa med på färden, även fast det får mig att tänka på hönor ibland.
Jävlar vilket putslustigt inlägg detta blev. Jag som hade tänkt att jag skulle börja skriva igen för att debattera det djupa och det tunga här i livet. För att jag åtminstonde skulle ha dessa skrifter att lämna bakom mig när jag dör, så att mina barn och barnbarn kan vältra i mina djupa insikter och ömt minnas mina sylvassa iakttagelser. Jag vill skriva om sådant som jag ligger och tänker på de kvällar då jag inte kan sova, då jag för en gångs skull tycker att jag trots allt har saker att skriva om även fast det alltid känns tomt då jag sätter mig ner för att författa något. Fast nu gör jag återigen samma fel som jag alltid har gjort och skriver alltför mycket om mig själv och överanvänder jag in i oändligheten och kommer således ingenvart. Jag har en drös med anteckningar som jag har skrivit sen snart tio år tillbaka och allting är så självcentrerat och navelskådande så att det gör ont. Helst av allt vill jag ju skriva om saker och ting som befinner sig utanför, men insikten att det är totalt ointressant för mig börjar mer och mer att cementeras. Om jag inte hittar någonting som är mer intressant för mig än mig själv så kommer det inte att bli något annat alltså. Jakten fortsätter. Detta är ännu en början.
Eftersom jag har varit borta så länge från det offentliga ljuset så måste jag börja med träningshjulen på helt enkelt. Bear with me. Beer with me. Min syster kämpar med att föda barn i just detta nu och här sitter jag, långt borta och skriver denna smörja. Sånt är livet alltså, tydligen.
